Blogg

Gran Canaria #2

Passningen från Johan är mottagen! WiFi-problem på det nedlagda hotellet fanns, men det fanns många andra skäl som bidrog i än högre grad till att det blev så långt mellan blogginläggen från Gran Canaria.

Årets första cykelresa bjöd på många fina minnen. Soligt, roligt, kuperat, friska varma vindar – åtminstone med svenska januari som måttstock. Gran Canaria i januari. Massor med svart rök från bilar och bussar, bitvis trånga vägar, snäva kurvor och fina små fik. Trilskande wattmätare, trötta batterier, kladdig kedjeolja och slutkörda däck.

Gustaf och undertecknad anlände när de som åkte tidigare hunnit med en vecka. Vår uppvärmningstur innehöll en skaplig backe, en intensiv utförskörning på dålig väg och en fantastisk färsk apelsinjuice där sugröret kunde stå rakt upp i mitten. Vi hann även se en förstklassig ProTour-sprinter, en annan vacker Hymertröja, en f d Hymerit och många fler cyklister från olika delar av Sverige, Norge och resten av Europa.

Följande pass samlade vi höjdmeter, cyklade bland molnen, frös i utförskörningen mellan svarta berget och Teror och fortsatte spana på kändisar och okändisar. av olika slag, bl a skandinaviska världsstjärnor på två hjul. Gustaf fick knappt pisk i en skyltspurt på 850 meters höjd över havet. Vi passerade Puerto Rico, Las Vegas och många andra metropoler. Massor av fina bergsvägar…

DSC_0132

Vi hann till och med notera en punktering under de åtta cykeldagar jag var på plats. Fika i Soria (med apelsinjuicen), Santa Lucia (många gånger), Teror, Tejeda och på trottoaren utanför ett bageri i San Nicolas efter utsatt stängningstid på trettondagen.

Eh, jo, vi trampade också. Kring 35 timmar på mina 8 dagar. Snabbt, långsamt, tungt, lätt… Ja, inte så lätt för min del. Efter uppmaning från erfarna Canarister skaffade jag en kassett med lättare utväxling, men min bakväxel kom inte överens med så stora drev så det blev i praktiken en tyngre lättaste växel än jag haft på hemmaplan. Tungt ibland men bra ibland. Klart lägre snittkadens än jag brukar ha.

Vi hann med någon enstaka skyltspurt, några attacker uppför väggen i San Bartolome och andra backar, lite högfartskörning på “slätan” från El Doctoral och tillbaka till boendet. Näst sista dagen var det Rasmus som var bergakung och först (?) upp till toppen ovanför Agua Latente.

DSC_0148

En minigolfrunda utan handikapp till cyklister som saknar bollkänsla gav ändå tre hole-in-one. Det firade vi med en dag på slottet. DSC_0134

Slutresultatet då? Många trötta ben, rossliga halsar, lite bättre solbränna och en rejäl dos sol som förhoppningsvis räcker för att göra den svenska vintern kort och uthärdlig. Men jag ska inte sticka under stol med att det kändes långt till nummerlappsmontering när vi huttrade omkring på Skavsta i eftermiddags…

Michael

One thought on “Gran Canaria #2

Comments are closed.