Säsongsavslutning på landsväg – Sista Chansen och Anundsloppet

Posted on Posted in Blogg

I helgen körde vi säsongsavslutningen på landsväg i Västmanland.

Lagstyrkan blev tyvärr lite decimerad då Johan Nystrand och Marcus Jansson dragit på sig förkylningar och tvingades kasta in handduken.

Lördagen bjöd på Sista Chansen i Ramnäs och till start hade vi Jakob, Rasmus, Junis (Victor) och undertecknad. Resultatet blev inget att skriva hem om, snarare tvärtom då tre av oss tyvärr fanns i topp om man läser resultatlistan bakifrån. Junis var den som hängde med bäst och återfanns i klungan.

Vi deppade lite, duschade och sen rattade lagledar-Mats vår kära Hymerbuss mot Västerås. Där skulle mat intas och därefter övernattas. Någon hade den goda smaken att välja Bianchi café & cycles för förstnämnda. Trevligt Bianchitema och den bästa italienska pizzan jag ätit på mycket länge, kanske rent av någonsin – stark rekommendation på det stället!

Bianchi café & cycles i Västerås. Trevlig miljö och utsökta italienska pizzor!

Boendet på Björnö bjöd på en fräsch men halvfärdigt renoverad stuga med rikligt antal bäddar. Min kreative rumskamrat Jakob tillverkade någon gång under natten hemmagjorda öronproppar av toapapper, högst oklart varför.

Med söndagens start kl 14.20 blev det en lång väntan. Vi var på plats ett par timmar före start för att spana in hur våra klubbkompisar skötte sig i H senior och D Elit. Glädjande nog var det god uppslutning av Hymeriter i H senior och de skötte sig finfint med stundtals offensiv åkning men dessvärre missade flera klockringningen för sista varvet och hade därför inte position i spurten. Vår deltagare Lena i D Elit svarade också för en stabil insats.

I H Elit hade vi för dagen fått förstärkning av vår junior Henrik Holm, som gjorde premiär i elitklassen. Någon på startlinjen förutspådde att Junis skulle attackera direkt efter att masterbilen släppte och visst höll han sig väl framme direkt!

De första varven bjöd på mängder av attacker och därmed uppskruvat tempo. Efter några varv kom en grupp iväg med Richard Larsén och Ludvig Bengtsson från Team Tre Berg, Erik From (Ryska Posten), undertecknad och Gustav Johansson (Halmstad). Kort därefter bryggade Isac Lundgren och Junis upp. Vi fick snabbt runt 45 s på klungan och avståndet höll sig i den storleksordningen hela loppet. Med våra spurtkanoner Jakob och Rasmus i klungan så var Junis och jag mindre nöjda med läget, medan de andra i utbrytningen verkade helt tillfreds med situationen. Junis och jag var därmed de som hade lägst ambitioner till att hålla tempot uppe i gruppen. Vi väntade först på klungan som aldrig kom ifatt och när vi insåg detta så väntade vi på att Tre Bergarna skulle börja attackera.

Delar av utbrytargruppen. Foto: Lennart Hyse AB

Med allt annat än bra känsla i benen så hoppades jag att attackerna skulle dröja, men med omkring 5 varv kvar så började plågeriet på riktigt. Junis och jag turades ihop med From och Gustavsson om att ta attackerna men med 2,5 varv kvar attackerade Larsén, jag täppte till, Isac tog mitt hjul och därefter blev det tomt.

Läget var efter omständigheterna ungefär så bra det kunde bli för oss med pallplats i sikte, särskilt då Ludvig jagade ensam bakom. Ut på sista varvet så attackerade Larsén för femtioelfte gången och nu fanns ingen kraft kvar att täppa till med. Isac gled förbi och vips var jag parkerad. Med några sekunders marginal lyckades jag säkra tredjeplatsen före Ludvig. Bakom honom ställde Junis elegant av sina kompanjoner och blev 5a, med betryggande avstånd till den vilt spurtande klungan! Jakob var tvåa i klungspurten, Rasmus lite längre ner efter att ha kört med bakhjulspunktering de sista varven och junior-Henrik hängde med fint i klungan.

Isac Lundgren och Richard Larsén korsade mållinjen hand i hand, men tidtagningssystemet menade att Isac vann. Hursomhelst, hatten av för Team Tre Berg som i sin sista tävling visade var skåpet ska stå – vi kommer vi att sakna er och vi hoppas att alla åkare hittar nya låg att utvecklas i!

Transporten hem var nog också den sista med elitklungans mest välkända transportfordon – Hymerbussen! Den har nu hunnit fylla 18 år varav 9 år i vår ägo. Till skillnad från en trotsig tonåring har den alltid gjort som vi önskat och den plikttroget tagit oss land och rike runt. Den har varit med på äventyr till grannländerna, Öland och Orust, den har pressat kurvor som servicebil under GP-liknande förhållanden och den har lättfotat gått på ställ genom rondeller när underlaget varit blött och halt. Med 30 000 mil på mätaren söker den nu en ny ägare och till nästa år hoppas vi kunna transportera oss i Hymerbussen 2.0 – lika vit och lika plikttrogen som bår trotjänare men lite nyare, lite fräschare och förhoppningsvis utrustad med både fungerande AC och en riktigt fet stereoanläggning !

Hymerbussen, vi kommer att sakna dig!

För dem av oss som inte kör CX så återstår nu bara kampen om de åtråvärda KM-pokalerna i tempo och linje (nästa helg) och mtb (28/10). Vi ses väl där? – alla får vara med!