Blogg

Nöden Har Ingen Lag

 

*Känsliga stilpoliser varnas*

 

Som sig bör har det blivit lite av en ovana att jag antingen glömmer alternativt tar sönder saker lagom till att jag åker till lagets numera årliga träningsläger på Gran Canaria. Förra året var det styrlagret vars kulor rullade runt i cykelväskan istället för lagerbanan, så frågan var bara vad det skulle bli i år..

Så här i efterhand borde jag sett tecknen redan någon vecka innan resan, när min Garmin-cykeldator bestämde sig för att se om asfalten var svartare på andra sidan styret under ett distanspass någonstans mellan Ulrika och Mantorp, varpå den hoppade av nyss nämnda styre och landade på den något svartare men betydligt hårdare asfalten.

Med hjärtat i halsgropen stannade jag, vände mig om och förde min darrande hand mot min älskade cykeldator, likt en tonårig tjej gör när denne har tappat sin iPhone på kakelgolvet. Glädje när jag vände på enheten och skärmen fungerade som vanligt, med endast några skråmor på sidan. Jag monterade den på styret igen, och cyklade ikapp resten av gänget, intet ont anande om vad som faktiskt hade gått sönder på datorn.

När man fäster en cykeldator från Garmin i dess fäste görs detta genom att vrida den så två piggar på vardera sida enheten hamnar under motsvarande piggar i fästet. Det jag märkte efter ett tags användning efter att jag tappat den var att datorn inte längre satt särskilt robust. Jag tog av den för att undersöka, och upptäckte att en av dessa piggar var trasig. “Ajdå!”, tänkte jag, men efter lite tester kände jag mig relativt trygg med att enheten trots allt fäster ganska bra. Jag körde på och gjorde inga justeringar inför resan.

Väl på Gran Canaria var solen framme och euforin över att cykla i kort-kort sköljde genast över eventuella farhågor över cykeldatorer som flyger åt skogen.. Jag tänkte att jag åtminstone borde tejpa fast den lite som försäkring, men det blev aldrig av. Så på den fjärde dagen hände det som inte fick hända – cykeldatorn flög av på ett väggupp, utför, i 45 km/h! Jag hann se något svart och vitt som flög åt höger innan jag förstod vad som hänt. Panikbromsade och svängde in till höger. Tittade bakåt och svor genast åt spanjorers tendenser att slänga skräp titt som tätt och här och var. Ner till höger, dit jag sett datorn flyga, låg nämligen ett brant sten/lerdike fyllt med skräp i samma färg och storlek som min cykeldator..

Brottscenen

 

Lagom till att jag lämnat stadiet av förnekelse och gått över till ilska (enligt Kübler-Ross-modellen) uppenbarade sig min cykeldator i leran likt ett mirakel. Jag gick fram till den som Indiana Jones, innan jag snabbt tog upp den, lade den i fickan och hoppade upp på cykeln igen för att inte låta resten av laget vänta allt för länge.

Meddelandeloggen i lagets meddelandegrupp såg lyckligtvis ut så här

Väl hemma på hotellet var det dags att leva ut mina vildaste hemmafixar-fantasier à la Martin Timell (innan det gick utför för honom med), så jag tog fram min största rulle silvertejp och gick lös. Resultat blev fruktansvärt fult, men ack så hållbart! Lösningen höll resten av resan, trots mängder av vägar med tvivelaktig asfaltskvalitet (vilka det finns gott om på GC). Förutom denna lilla incident var resan perfekt! /Henrik

Någon som är bra på patent?