Blogg

Mögeldepression och en återblick från andra sidan

Jag sitter och kollar ut genom fönstret. Det vita möglet singlar återigen ner och lägger sig som ett förödande vitt täcke på backen. Visst, det blir fint och ljus. Vintrigt. Kan rent ut av vara lite trevligt och pigga upp den mörka årstiden. Men jag luras inte av dess ludna täcke. Under det där ligger förra veckans slask-blask som frusit och skapat en allt annat än jämn mark. De sex kilometerna till jobbet på crossen uppå denna frysta slaskbädd gav bra vibrationer. Fullkomlig njutning av alla underbara stötar rakt upp i heligheten. Nej, vilken skit! Vinterdepressionen är på sitt klimax. Om jag ändå fick åka till Gran Canaria igen. Sitter och minner mig tillbaka och njuter av de goda minnena från januaris första två veckor.


Se så fint det ser ut på bilden ovan men ack misstag dig inte, vitt mögel överallt!

Men tillbaka till GC. Första gången för mig på denna ö. Dessutom kom jag dit med ett upplägg som såg annorlunda ut. Jag trivs nämligen bra med fötterna i ett par löparskor och springer en hel del. Så med ett delat fokus och mer löp- än cykelben utforskade jag outforskade marker som Hymerit trots att jag var nybörjare på ön. Så hur ser det ut på “andra sidan” det vill säga off-road? Jag bjuder på en liten bildkavalkad från mitt möte med den Gran Canarianska vildmarken och dess ensamhet. Ensamhet är en bra sammanfattning för i kontrast med alla cyklister träffade jag inte en ända “riktig” löpare. “Riktig” är alltså en som springer och inte luffsar runt och struttar vid stranden, dvs. en semestermotionär. En varning; har du förslitning i scrollfingret bör du sluta läsa här, är en bit ner till sista bilden…


King of the Mountain! Blickar ut över de besegrade markerna belägen 1000hm upp i skyn.

Skrev in mig i historian på “Thomas plass” samtidigt blickandes ner på Soriastigningen som ses i vänstra nedre hörnet. Cyklisterna ringlade sig som små myror uppför.

Ett besöka på playan, Dunes of Maspalomas där jag orienterade mig fram mellan sanddynorna, fyllde skorna och undvik de 10000 tyska nudistgubbarnas prinskorvar.

En lemonad. En bergstopp. Bara nedför hem. Livet leker.

Men trots all löpning levde jag även rövare på cykeln. Att få cykla med de andra pojkarna under dagens ljusa timmar är ett privilegium. Det är kul på cykeln hela dagarna, både uppför och nedför, men speciellt vid fikan. “En bulle bör alltid bli två bullar” är ju ett gammalt Hymerordspråk. Bara att följa de gamla stadgarna och trycka ner ännu en kaloribomb. Men trots goda försöka av att få pluspassen lyckade började benen klaga på på intaget så det tunga artilleriet fick läggas in.

Benen börjar sakna Boccadillos och pizza! 

Tunga kalorier i jakt på fler mil i sadeln. En bocadillo slår allt förutom två bocadillos!

Men i huvudsak njöt vi av sol och fina vägar. Långa stigningar med snabba utförskörningar. Bra väder, halvdan kaffe och obligatorisk kvällsbuffé

Spännigt men ack så snygga! 

VOTT-dalen (långa varianten) bjöd på, enligt mig, häftigaste turen för året. Eller så var det bara för att fikat innan även var öns bästa.

Triss i Hymerpojkar

Och vips så har jag glömt det där tråkiga på utsidan. Är sugen på att sticka ut på ett pass. Är det så farligt ute i det kalla mörkret? En liten tillbakablick, motivationshöjare och kamratglöd gör att sommarvärmen i Sverige närmar sig. Tjoflöjt, nu så skall jag ut och blås lite med värmepistolen och se det vita dö smältdöden 🙂