Blogg

Wänershofs GP och linje

Under nolleperioden vid univeritetsstudierna anordnades det tävlingar i diverse grenar, allt för att skapa gemenskap och hitta vänner. En av tävlingarna jag minns var packling, där det gällde att under några minuter lyckas packa in så många personer som möjligt i en bil av storlek Fiat Uno.


Jag vill minnas att vi lyckades få in 14 personer, vilket långt ifrån räckte till seger. Ungefär så välfylld blev Hymerbussen då vi lyckades packa in 8 personer, packning, 7 cyklar och en hel drös med reservhjul. För undertecknad blev de 30 milen till Vänersborg en konstant brottningsmatch mot alla väskor som vid minsta lilla gir ville ramla ner över mig.

Taktiken för GP-loppet var enkel – man måste hålla sig framme från start och hålla sig där hela loppet, annars är man inte med i matchen. Johan och Jakob infriade förstnämnda direkt och körde så hårt att undertecknad hamnade i precis motsatt ände av startfältet.

Efter några varv började kroppen att vakna och jag kunde börja avancera, men då hade startfältet redan splittrats upp i flera mindre grupper. Trots att åkkänslan var toppen och det kändes som att jag för en gång skull arbetade med istället för mot cykeln i kurvorna så blev det inget resultat att tala om – den energi jag hade las till stor del på att försöka komma med in i matchen istället för att göra något offensivt. Den ende som lyckades få godkänt för genomförandet av taktiken var Johan som höll sig långt framme hela loppet och slutade 10a.

Linjelopp om 170 km är en helt annan sak än ett 50 minuters GP. Johan och Rasmus var kaptener för dagen och klargjorde taktiken – som till numerären största lag på startlinjen så var planen att nyttja detta och vara med på allt. Dessutom innehade Hugo poängtröjan i cupen och det var önskvärt att behålla den.

Johan spådde att det skulle hålla ihop i Sopebacken första varvet men att morgongruppen skulle kunna gå i någon av de efterföljande små knölarna. Mycket riktigt hände det grejor där och Jakob var med och skapade det hela, dock utan att det blev något större tidsavstånd innan de var inhämtade igen.

Dagens spurtpris för poängtröjan var vid varvning ut på andra och 5e varvet. Lagkompisarna drog upp för Hugo vid första spurtpriset. Hugo spurtade bra men fick se sig omspurtad av Linus Eriksson Kvist, dock blev det 4 nya poäng in till kampen om spurttröjan.

Spurtarna fick vid spurten en ordentlig lucka till övriga fältet. Med boostat kurvtagningssjälvförtroende laddade jag järnet i kurvan efter mål och siktade på att brygga upp till dem framför. Jag hade en fart som inte var nådig. Dessvärre var det inte jag som var så mycket snabbare än alla andra i kurvan, utan jag som kom in med en fart i vilken det inte gick att ta kurvan – jag låste oplanerat upp och bredställde bakhjulet i freeride-style samtidigt som jag fortsatte i tangentens riktning i 40 km/h, rakt mot refugen som delade körfälten. Hjulen är fortfarande vid liv tack vare ett litet bunnyhopp över refugen. Upplevelsen blev dagens första pulshöjare.

På andra varvet sprack det av i Sopebacken. Våra spurtkanoner satt iskallt och chillade långt bak i klungan vilket dessvärre innebar att de missade att tåget gick. Kvar där framme i gruppen om 17 man fanns Jansson, Junis och undertecknad. Ingen av oss var särskilt nöjd med läget och hade inget intresse av att gruppen skulle hålla undan, dock fanns det andra som föreföll vara desto mer nöjda och höll farten uppe. På fjärde varvet så kunde inte Edvin Wilson sitta still längre utan satte av och fick med sig Lucas Eriksson, Vincent Andersson och undertecknad. På ett sätt var det bra tajmat då fjärde varvet var spurtvarv och jag lyckades hindra någon annan från att knipa 4 poäng. Med farten som gruppen satte av i så trodde jag att den skulle hålla, men de som jagade där bakom ville annorlunda och vi blev inhämtade efter omkring ett halvt varv.

Efter Sopebacken på 5e varvet stötte Jakob Eriksson varpå Jansson snyggt bryggade upp. Tidigare nämnde Vincent samt Isac Lundgren satte också fart och jag hängde på. För oss var gruppen bra. Varken jag eller Jansson vet hur man spurtar (ska man hålla i bocken eller på bromshandtagen? bara en sån sak), men 2 av 5 kändes bättre än 3 av 17. Det förutsätter dock att man hänger med till spurten. Vincent hade bra tryck i påkarna och tryckte till i en backknäppa efter Sopebacken på sista varvet. Dessvärre kunde varken jag eller Jansson följa med. På live-sändningen av loppet kunde man höra kommentatorn P-O Johansson konstatera att det var kört för oss och att vi nog ganska snart skulle bli inkörda av klungan. Som tur var så såg vi inte live-sändningen och visste därmed inte om att vi var körda, så vi gjorde det som icke-spurtare gör bäst, gnetar på, och lyckades tillsammans återansluta till trion med 5 km kvar.

Bakom oss låg karavanen med bilar men någon klunga fanns inte inom synhåll så tempot sjönk och de flesta av oss började nog förbereda sig för en spurtuppgörelse. Med 2 km kvar var plötsligt karavanen borta och klungan närmade sig bakifrån med en hiskelig fart. Jag fick lite skrämselhicka och tog otaktiskt mycket vind för att vi skulle hålla undan. Jakob drog upp för Isac och Jansson försökte skydda mig fram till upploppet. Ingen hade dock någon chans mot Vincent så resultatet blev Vincent, Isac och sedan undertecknad och Jansson, med klungan vilt spurtande 3 sekunder bakom.


Inte många muntra miner vid prisutdelningen men skenet bedrar. Från vänster Isac Lundgren, Vincent Andersson, Daniel Brengdahl, Marcus Jansson, Emil Andersson och Hugo Forssell

Utförandet av taktiken var betydligt mer lyckat än på GP-loppet och vi fanns med på allt som var farligt. Resultatet blev ett gäng poäng in i SWE-cup och Hugo behöll poängtröjan.

Kvarvarande deltävlingar i SWE-cup är
28 juli, Ringenloppet
18 aug, Värnamotempot
19 aug, Västboloppet
31 aug, Svanesund 3-dagars

Dessförinnan inträffar några andra höjdpunkter såsom SM-linje och SM-kortbana samt lite skogsåka.