Har precis kollat målgången av Paris-Nice, den där Sagan kan nog bli något i framtiden! Nu är det maximal återhämtning som gäller till imorgon. Dubbelpass väntar men mer om det imorgon.

Dagens planering sa 4h med 3 backar. Vi tog oss bort mot Hundryggen som vi kände till sen innan för att sedan fortsätta vidare till andra backar. Full gas till toppen med ben som fortfarande var riktigt slitna sedan i söndags. En av våra tjecker slog av farthållaren idag så det blev att lida hela vägen. Inte speciellt behagligt att köra backintervaller med sletna ben. På toppen visade det sig att nerförsbacken var oplogad så det blev till att köra Hundsryggen 2 gånger till.

Andra gången gick det fort, jag hade trampat alldeles för mycket på rött på slutet och syran kom. Sista gången var jag trött, fast gick att hänga i rätt bra ändå då det var det sista för dagen.

Hem från Hundsryggen hade vi en timmas hård mot/ sidamot vilket tog de sista av krafterna. Väldigt bra dock, ju tröttare man är när man kommer hem desto bättre kör man framöver!

Saxar in lite info från intervallerna, blir intressant att jämföra med framåt sommaren. Pulsen var ur funktion idag, men den var nog hög.

Hundryggen 6.8km

Intervall 1
18:33, 410w

Intervall 2
18:39, 388w

Intervall 3
19:03, 389w

Ny vecka, nytt träningsschema. Denna vecka bjuder inte på några tävlingar och blir därför riktigt hård träningsmässig. Dagens pass var veckans lugnaste, 3 timmar distans med dryga 30 timmar i snitt. Kände av att benen inte var vana att tävla, det tog en timma för dem att släppa sargen och komma in i matchen.

Dagen bjöd på få plusgrader och rejält med blåst, vi tog oss in och åkte i Tyskland, det var motvind och luktade bajs hela vägen. När vi sedan åkte över Rhen och styrde kosan hemåt visade trippen härliga 50km/h de sista 40km. Det är därför man alltid ska ta motvinden först, leendet på läpparna är större när man kört sista biten i medvind!

Laddat på depåerna ikväll med lasagne och haricotsverts, som kocken var snäll att woka till då det var lite tunt med grönt till lasagnen.

Nu kan jag även ladda upp bilder så här kommer 2st från tävlingen igår!

Första gången som jag tävlat på racern i minusgrader idag tror jag. Nej, jag körde inte kortbyxor. Ingen annan för den delen. Dock extremt kallt på startlinjen men sedan när det var race var det inga problem att varm!

Första varvet, av åtta (120km) var master då banan skulle kollas. Inga större snödrivor utan tävlingen kördes som planerat. De 2 första varven gick väldigt fort fartmässigt men inga problem att hänga då man kunde glida med bra. Kantvindspartierna och backarna var för korta för att vara avgörande. Hemmalaget hade 18 gubbar till start, de ville vinna. De fick iväg många i utbrytningarna som började gå på varv 3. Jag var med på många, men missade alla som gick. Jävligt orutinerat. Efter att ha skickat ett tiotal attacker och missat alla som gått blev jag lite less. Som tur var hade klungat inte släppt mer än ett femtontal personer från sig och det var runt 30 kvar i klungan vid det här laget.

125 startande i våran klass och ytterliggare 125 i den andra. Vi startade tillsammans så klungan var stor första varvet. Efter att avgörande utbrytningen hade gått blev det mycket gruppetto attacker, jag kom också i en sån fast som vanligt bommade jag de bästa. Johan gjorde inte det utan kunde fint gå med i gruppen före mig i mål och bli 18;e. DS låg bakom min grupp och tyckte jag skulle spurta om placeringen, det ville inte jag så attackerade med 1 km kvar och kunde åka in solo på en inte allt för meriterade 22;a plats. Tydligen lönade sig detta då både jag och Johan kom i ”money zone”. Många bäckar små…

DS var iaf nöjd med oss svenskar då han sa att vi skulle vara topp 30 idag. Våra lagkompisar såg vi tyvärr inte så mycket av utan dem droppade tidigt i loppet.

Summasumarum. Benen gick bra och träningen är utvecklande. Bommade attackerna dock, orutin eller otur kalla det vad ni vill. Nästa gång känner jag till motståndarna bättre så jag kan pricka in rätt då istället. Racet var verkligen positivt inför framtiden och ger motivation till hård träning.

Ett härligt dubbelpass har avverkats idag. Vi började morgonen med ett pass på 2,5h i lagom fart utan några som helst fartökningar.

På eftermiddagen var det så dags för säsongens första klubbträning. Vi blev bara 5st som körde då många går i skolan länge på dagarna. Vi skulle köra 2st berg. Kullarna med ca 10 min stigning mellan backarna räknades inte som tillräckliga. I första rejäla utförslöpan efter en ”kulle” får en av killarna framhjulspunka, vilket ledde till att han gjorde en ”Voigt” från Touren. Riktigt läskigt då farten var hög. Han hade dock riktigt tur att han inte bröt nyckelbenet utan ”bara” skrapade upp hela högersidan. Han kommer nog inte sova så mycket inatt. Efter det gick jag igenom mina däck och spände bromsarna. Väldigt lätt hänt med vurpor och jag som redan lagt mig en gång här nere vill inte knäcka nått ben några dar innan första racet.

Efter incidenten fortsatte vi upp till dagens första col, ”hundryggen”. Farten låg på z4 och backe var knappa milen. I den nerförskörningen låg våran DS först med bilen och vi fick inte åka om. Bra initiativ. Vägen ner var även avstängd då den innehöll partier av snö och is som dock inte vållade några problem.

Efter det började det roliga. Efter att vi åkt uppför ett tag fick vi reda på att vi var i stigningen till Grand Ballon. Därifrån vi blev tillsagda att vi skulle upp till toppen var det 16km. Backen var inte så brant till en början men när vi nådde ”col du amic” efter halva vägen började det roliga. Brant, kantvind och snö/is. Men eftersom vi körde uppför var det ingen fara. Jobbigt var det samt även minusgrader på toppen. Men väldigt bra att få se vad som väntar oss framöver. På toppen kom dagens höjdpunkt. DS bjöd på fika vid toppstugan vilket blev varm choklad och blåbärspaj. Smakade väldigt bra. Efter det hade han vänligheten att skjutsa hem oss för att vi inte skulle frysa ihjäl utför. Men totalt 3h blev det ändå. Knäppte på en intervall efter ca 10min i backen så här är lite statistik från nästan hela backen;

Snitt 16,1 km/h
Max 29,5 km/h
Puls medel 176
Puls Max 182
Watt medel 324
Watt max 524
Tid 51:05
Längd 13,7km

Sov gott! Det kommer jag göra!

Då var de 2 första lugna dagarna på länge avklarade, skönt för benen, mindre skönt för psyket. Man får mycket dötid över när man inte cyklar och det är lite ovant att försöka hitta på lite annat på dagarna. En sväng har det blivit till det lokala ”tornby”, dock utan några större fynd.

Efter att ha varit lite i koma efter de senaste 2 veckorna börjar benen bli bra nu igen, det var en lättnad att se schemat för Mars. Vi var lite oroliga att de skulle fortsätta att drilla oss hårt men nu verkar det ha lugnat ner sig. Ca 100 timmar i Mars väntar och träningsplanering ser bra ut! Imorgon väntar dock hårda dubbelpass, men en bra genomkörare inför premiären blir det.

I helgen var det även lite journalister på plats på träningslägret och här är resultatet;

http://translate.google.se/translate?hl=sv&sl=fr&tl=en&u=http%3A%2F%2Fwww.lalsace.fr%2Ffr%2Fsports%2Farticle%2F2778097%2C219%2FCoup-de-jeune-a-Mulhouse.html

Efter att ha snittat 4h om dagen i 6 dagar kändes det skönt att få åka på träningsläger och träna lite. Benen ville verkligen inte ta i på lördags förmiddagen, dock var de tvungna att göra det då finns en del trissare i laget. Första backarna gick på knappa 400w och det var inte behagligt med mina ben. Bra genomkörare att tvinga benen att ta i, då går det nog lättare i eftermiddag.

Eftermiddagen bjöd på en långrunda ner till Schweiz. På vägen dit passerade vi Winkel, där även vår sportchef lagt in ett spurtpris. Backen vid vinkel var ungefär som en rätt vinkel, uppför. Viss kaffesyra infann sig i backen. Hem kom jag dock, faktiskt med piggare ben mot slutet. Total 2+4.30 att summera in i boken.

Söndag morgon, samma grej. Distans med triss ( naturliga intervaller) uppför. Jobbigt. Mina ben ville fortfarande ta i men jag ville verkligen inte bli förnedrad uppför så bara att bita i.

Eftermiddagen bjöd på 2 timmar med blandade intervaller. Vi skulle köra lagtempo. Fransmännen imponerade inte utan la i en växel uppför, körde sakta på slätan och attackerade efter kurvorna. Härligt. Blev inte imponerad av deras lagtempo kunskaper. Sedan rullade vi hemåt. Lite te, nötter och sötsaker så var lägret avslutat. Nu sitter jag på hotellet. Trött. Dryga 30h denna vecka med dubbla dubbelpass i helgen som avslutning. Det känns. Vår tränare har sagt att februari är en lugn månad. Skönt.

Var förresten ute en sväng i lördags kväll för att lära känna mina ny franska kamrater bättre. Vi var på ett stort bowling/ biljard/ restaurang ställe. Spännande här var att de sålde öl med diverse smaker. Alla frukter man kan tänka sig och även andra smaker såsom karamell. Mycket godare än vanlig öl för oss som inte riktigt lärt oss dricka det än 

Undrar om Nisse var sugen på rådjurstek till middag?

Intressant att läsa Rasmus inlägg, har haft samma känsla som honom många gånger. Skillnaden är dock att jag håller bättre koll på mina pengar då jag inte tycker om att komma hem bitter! Efter gårdagens dubbelpass lyxade vi till det med naturgodis för att ha något att se fram emot efter träningen, viktigt att sätta upp mål så träningen genomförs ordentligt fast kroppen inte riktigt vill =)

En sväng förbi cykelbutiken som sponsrar oss blev det på eftermiddagen. Nya kedjan och vevlagret fick bekänna färg direkt då det regnet hade börjat ösa ner och vi snabbt ville hem.

Denna dag bjöd på 2×2 timmar. Benen kändes bättre idag, alltså har naturgodiset gjort rejäl nytta. Starka vindar gjorde att vi upplevde mycket varierat väder under dagen. Märkte att det är mindre behagligt att köra i 12m/s motvind. Fast desto skönare när vi svängde av sedan.

Innan andra passet mötte jag kocken i korridoren på väg till cyklarna.

- Je suis fatigue, sade jag
- Ich auch, sade han

Bara att knipa igen och sätta sig på cykeln alltså.

Kvällen har bjudit på en god middag, cykelvård och tvätt. Tyvärr inte på några framskjutna placeringar av alpinisterna, som inte riktigt lyckats pricka formen. Dock hoppas jag på att Ferry fixar en medalj ikväll på stafetten.

Imorgon väntar ett mini träningsläger med klubben över helgen. Förhoppningsvis kommer benen igång efter några timmar. Kör vi snabbt i backarna kanske DS är snäll och ger oss en lugn dag på måndag. Det skulle benen uppskatta.

Tänk er att man kör distans och att man börjar bli rätt så fikasugen. Sedan efter de senaste 13 km i storm motvind och många minusgrader kommer man äntligen till Vadstena och ska fika.

I sin iver råkar man dock köra förbi fiken och ser istället skylten Skänninge 13 km och då tänker ”dit borde jag orka, då blir ju fikat ännu godare”.

Sedan fantiserar man hela vägen dit om allt gott man ska tokäta och tillslut efter drygt 4h in i passet kommer man äntligen till Skänninge. Där hittar man ett fint fik med massor av godsaker och man känner inget behov av att spara någonting av 50-lappen man har med sig.

Billigt verkar det vara också, en chokladboll för fem kronor tex.

Kan det vara sant, drömmer jag, ska jag verkligen få sätta mig här i värmen och smaska?

Nej, det ska jag inte, för tydligen har man råkat tappa 50-lappen och istället får man bittert sätta sig ner och knaprar på en torr äcklig macka…

Jag är fortfarande lite bitter, oj vad gott det hade varit.

Minus 5

Minus 7

Minus 10

Minus 11

Minus 13

Minus 15

minus 20

Några dagar om året händer det. Idag var en sådan dag.

Redan efter 1.5h började jag känna att detta nog kan bli jobbigt, kul då att veta att jag har 4.5h kvar att uthärda. Kaaalt är det också.

Efter 2h pajade bakskärmen i en utförslöpa med extremt dålig väg. Tur att jag har buntband med mig tänkte jag. Otur att det är så kallt att dom går sönder så fort man böjer dom tänkte jag sekunden senare. Detta kan nog bli ett helvetespass.

2h 5min, nu blev det äckligt kallt.

Efter 4h 20min fimpar jag skrämen i skogen då jag stått ut med ett riktigt oljud i över 2h och ännu tröttare och ännu mer förbannad på dessa väg(g)ar som skakar sönder allt som går att skaka sönder på cykeln fortsätter jag.

5h. Snart hemma, eller inte. Den 12km långa cykelbanan är inte plogad och jag som knappt kan cykla rakt blir ännu gladare av denna syn.

5h 30min. 30 min kvar på passet men jag är hemma. Och jag är nöjd. Och trött.