En hjulesaga

27
Dec

Julaftons morgon är blid
Cyklisten äter sin frukost
Solen lyser över slätten vid
Han beger sig åt sydost
Gröna barr på gran och tall
Vintern har inte hunnit bli så kall
Skogens bäckar porlar högljutt
längs cyklistens julerutt

Juldagens sol lyser skön
Gruskornen knastra och glimma
Tomten undrar nog -Var är snön?
Cyklisten avverkar ännu en timma
Glad att få slippa slask och skur
Glad att få njuta av ännu en tur
Tomtens renar vill ha riktig vinter
Sliter när slädens medar slinter

En annan dag vinden kraftigt viner
Dubben väsnas där cyklisten far
Benen pinas men solen skiner
än är det ganska lång väg kvar
Motvinden tär och orken tryter
Trångmålet passeras – allt bättre flyter
Hjortarna stirrar på hjulens ryttare
Cyklisten ser ner på sin effektmätare…

Hjulmånad

3
Dec

Snart har ännu en vår-…. förlåt, höstvecka passerat.

Kul pass kors och tvärs på grusvägarna närmast norr och nordväst om stan med Gustaf, Mathias och Danne i tisdags! Lite lerigt på någon väg, men det är smällar man får ta när man vill hitta mark där man aldrig cyklat förut.

Fredagskvällen gav också en kul vägjakt tillsammans med Danne och Mathias, den här gången öster om stan. Helt fantastiskt att hitta nya småvägar i bekanta områden, att se den första kvällsfrosten glimma i grässtråna en fredagskväll och bara trampa och må bra! Dessutom i trevligt sällskap.

Lördagen innebar en upprepning av tidigare helger då jag blir först att släppa och vika ner mig för ett tempo som inte är jättehögt men blir tufft i längden. Åtminstone för mig. Hoppas att passet bjöd på nya trevliga upplevelser för övriga deltagare, även om merparten kände till alla eller de flesta vägarna. Drygt 8 mil och 800 höjdmeter och inget gnäll i klungan =) Vi lyckades iofs komma tillbaka till stan innan regnet kom, det kanske hjälpte. Dessutom kryddades passet av lite nytt sällskap från triatlonvärlden, hoppas ni känner något i benen efter dagens pass!

Nu återstår bara att se om kylan verkligen är på gång eller om vi kan fortsätta fira våra egna hjulaftnar ytterligare några veckor!

Planera inför julen och slipp julstressen, ha hjulkul istället!

Söndagsregn

20
Nov

Söndagsturen bestod av ett härligt nötande. Visserligligen i konstant regn, men jag hörde ingen som klagade. Passet avslutades sedan med en liten skön vägg. Grymt bra kört av alla idag! Tycker samtliga på dagens pass var grymt starka, eller just det, det var ju bara jag som dök upp på klubbträningen…


Så här ensamt såg det alltså ut idag. Passade på att torka kläderna lite när jag väntade.

2012

1
Nov

Vintert… normaltiden för med sig mörker. Åtminstone på kvällarna. I helgen började min cykelsäsong 2012. Funderar inte så mycket på hur den ska se ut än, men några delmål finns naturligtvis.

Inför den här säsongen var målen ännu otydligare. Tanken var att träna och ha kul och framåt mitten av mars bestämma mig för vilken licensklass jag skulle ha. Träningen gick väl bra till en början, men strax efter lucia fick jag rejäla problem med en muskel. Det gjorde ont bara att sitta still på jobbet. Tränade på så gott jag kunde men tvingades avstå vissa typer av övningar. Det var lite tufft i början, men kortare lopp gick ändå bra. I mitten av maj fick jag hjälp av en kiropraktor som ”låste upp” en led och gav mig och mina muskler den rörelsefrihet som borde finnas.  Efter två helger med försiktig körning var det bara att släppa på. Det var kul och det gick bra, till och med riktigt bra ibland. På slutet av säsongen strulade kroppen lite och materialet en hel del men jag är oerhört nöjd med 2011. Dels resultaten, men minst lika nöjd med att ha haft så roligt. Både på egen hand,  tillsammans med Danne och på slutet av säsongen även med Mathias i skogen och med hela gänget på landsväg. Det har ju till och med varit kul att åka tempo igen! Så inför 2012 kan ju inte målet bli något annat än ytterligare en säsong på samma nivå. Eller allra minst en halvsäsong till på samma sätt som tidigare, förutsatt att kroppen inte vill strula till det igen.

I lördags värmde jag upp med korta och ”lätta” 30-sekunders intervaller med hög kadens och mycket vila mellan. I söndags drog säsongen 2012 igång på allvar med ett backdistanspass tillsammans med icke-licensierade cyklister, men det blev ändå ett hårt pass. nästan 850 höjdmeter för min del på 3 timmar i Linköpings kommun. Ska se om vi kan slå det i november. Ikväll blev det en tur på vinterhojen. Mörkt och blåsigt, men nästan halvmåne och ganska klar himmel och torra vägar var riktigt bra novemberförutsättnngar. Tittade igenom tänkbara novemberövningar innan passet, men de flesta passen nu ska vara ganska lugna. Lite tråkigt. Tyvärr var det inte mycket att göra åt det, då benen efter sparsam träning inte hade återhämtat sig helt från helgen. Tråkigt. Så jag fick ta och leta rätt på några vägar i trakten jag aldrig åkt på förut. Den första var som det ofta blir i sådana fall – en återvändsgränd. Försök två var bättre. Först asfalt några hundra meter, sedan grusväg några hundra meter. Sedan ganska lerig grusväg som snabbt övergick till lövtäckt lerig grusväg. I novembermörkret var jag helt plötsligt på väg ut på en åker, fick vända några meter och köra vidare på någon slags gräsväg. När den tog slut fanns det en gräsgång – i skogen. Fantastiskt fint och mörkt bland träden. Efter ca 2 km (?) på obekant mark var jag ute på en grusväg där jag har kört förut. Uppdraget slutfört. Kul!

Får jag bestämma blir det fler okända vägar under november =) Hoppas att det är många som vill hänga på!

Bilder KM

5
Okt

Vi tackar Petra för en bunt med fina bilder från 2011 års klubbmästerskap. Vi tackar även mig för att jag tillslut la ut de.


Kalle testar om nya tempocykeln är snabb och tänker att det är ju trotsallt 119 mil kortare än PBP så det borde gå!


Delar av organisationen organiserar.


Startskottet har precis skjutits!


Hårdkörning direkt.


Andragruppen med Gisslar i täten, följt av Fält, Viktor och Kalle.


Tredje gruppen med Johan, Willy, Martin, Oskar, Jonas och Mats


Damklungan paserar mål, innehållandes Kristina och kerstin


Christian mot passering.


Anna passerar förbi mål.


Allt från trötta, stirrande och förvirrande blickar i täten.


Micke anför i det som alltid strålande KM-vädret.


Kalle är glad och verkar inte alls störas av att han är lite suddig.


Viktor kämpar på!


Jo då, det börjar närma sig den stora drabbningen.


Allmänt softande, en och annan tanke och allmän glädje fyller som vanligt parkeringen utanför Gammalkil kyrka.


En liten bit till vänster står en annan grupp och utför på ett ungefär samma syssla.


Flyttar vi istället kameran lite till höger går denna man att skymta. Så glad blir man alltså om man vinner KM.

En timme senare.

Två timmar senare, glädjen verkar hålla i sig.

MÄSTARNA!

2
Okt


TEMPOKUNG!


KUNG!

Nya erfarenheter

18
Sep

Åkte till Västmanland för att avsluta årets landsvägssäsong i helgen. Först ut var Sista chansen i Ramnäs. Kul men jobbig bana, litet men bra startfält. Tyvärr visste jag att det skulle bli jobbigt då jag fått problem med rygg och lår i början av september och de senaste träningspassen hade varit frustrerande. Men när starten väl gick funkade det bättre än väntat och jag var för aktiv. Tidig men kort utbrytning innan Mathias var loss i en bra kvartett några varv. Tyvärr var inte Vallentuna nöjda med två man av fyra – eller snarare inte nöjda med att den fjärde cyklisten var Jonas Ahlstrand, utan de fortsatte attackera och förstörde gruppens chanser att hålla undan.

Jakob var het men hade för klumpiga pedaler och gick i backen i den tvära målkurvan. Ett stort antal attacker senare fanns sex man i täten, men ingen Hymer. Klungan krympte hela tidenmen vi jagade bra. Plötsligt uppstod en lucka bakom mig när jag gick ut på målrakan som förste man i klungan så jag tog snabbt det korkade beslutet att själv stöta ifatt täten. Lyckades i princip med det, men flera av de duktiga unga elitcyklisterna är sluga, så när speakern annonserade att jag höll på att ansluta till täten attackerade Jonas Ahlstrand ut ur målkurvan och genast blev det luckor framför mig igen. Det var iofs inte bara jag som fick problem, men det kändes fånigt att åka runt själv 2½ varv, till stora delar kämpandes 10-15 meter bakom Linus Dahlberg. Till slut var jag tillbaka i klungan som nu hade krympt till sju cyklister. Efter nästa acceleration i målkurvan blev det luckor i klungan och jag fick jaga ett halvvarv till för att komma ifatt. Då var klungan fem man stor med fyra Hymeriter. Samarbetet var iaf gott, men min rygg hade fått för mycket av det goda och det var bara att packa ihop. Surt efter 18 varv av 30 när jag just ställt till det för klubbkamraterna. Men den återstående kvartetten kämpade på och kom ifatt alla utom Fredrik Johansson,UK Youth som attackerat stenhårt. I spurten såg det länge väldigt bra ut för Rasmus, men han kroknade sista halvan eller tredjedelen av målbacken. Johan blev istället bästa Hymerit med en fin femteplats efter en stark avslutning. Jag då? Alltid trist när kroppen inte funkar till 100%, men idag spelade det faktiskt inte så stor roll. Bra väder och en kanonkul bana. Men jobbig….

Efter loppet åkte vi till vandrarhemmet i världsmetropolen Ängelsberg. En väldigt liten ort med gamla byggnder i halvdant skick, men det var faktiskt en upplevelse av ett slag som jag sällan får. Vandrarhemmet låg en bit upp i en sluttning ner mot sjön. På den lilla ön Barrön strax utanför samhället ligger världens äldsta bevarade oljeraffinaderi, grundat år 1875! Ön kallas nu oftast oljeön….

Vi tog en promenad på stigar uppför sluttningen för att sedan gå ner närmare sjön och forsen som rinner ut i sjön. Kring forsen pågår fortfarande årets stora utställning skulpturparken, med flera konstverk av olika slag och storlek. Det ni ser på bilden nedan är mycket högre än ni tror. Ängelsberg var en oväntat speciell upplevelse, ta gärna chansen att stanna till där någon gång. Och om ni kommer dit utan förväntningar kan det bli riktigt bra.

Säsongsavslutning

15
Sep

Snabb summering om vad som händer;
Cupfinalen blev inte alls som jag tänkt. Blev bara 38a vilket jag ser som ett fiasko, hade hoppas på mer där. Icke fullständig form samt hög energiförbrukning på fel ställen får utses som syndabockar för detta fiasko.

Etapp 1 på Tour de Gex gick upp och ner tills vi kom till Col de Faucille ( 1322möh ), där gick det bara uppför. Fick sträcka vapen ca 5km från toppen och rullade sedan in i en grupp ca 6min efter segraren på 51a plats.

Etapp 2 var 10,6km tempo. Gick väl bra då jag blev 27a, på linjehojjen, slagen med 46s av han som vann.

Etapp 3 var 100km upp och ner med 2 väggar ca 10km före mål. Gick en grupp på 10 man som höll. När vi i klungan kom in i väggarna blev det smulor av klungan ( 2km 200hm)… Gick en grupp på ca 10 man som jag ej orkade följa. Lyckades dock släpa upp min rumpa i nästa grupp. Vi körde om 20e plats och jag blev 31a. Sammanlagt runt 40e.
Ingen lyckad helg men känslan var bättre för varje etapp.

Nu till helgen väntar säsongsavslutning för mig i Tour de Moselle. En tävling som BORDE passa mig bra, dock förstör tempot det lite för mig. För övrigt långa fina etapper med kortare backar i olika lutningar.

-16/09 – Et. 1 : Beyren les Sierck / Volmerange les Mines (151,2 km)
-17/09 (förmiddag) – Et. 2 : Guenange / Guenange (CLM individuel 16 km)
-17/09 (eftermiddag) – Et. 3 : Basse Ham / Basse Ham (95,9 km)
-18/09 – Et. 4 : Thionville / Thionville (182 km)

Startlista: http://www.directvelo.com/actualite/14761-tour-de-moselle-les-engages.html
Följs Live här: http://direct.directvelo.com/

Ikväll är det förresten öråd med DS och Presidenten, tipset är att jag blir utröstad enligt Johan.

Bockstensturen – Långloppscupen deltävling 7/7

4
Sep

Bockstensturen är med sina 95 km numera den längsta tävlingen i långloppscupen. Banan är dessutom kuperad, så frågan är inte om, utan hur trött man blir.

Energi behövs för att orka trampa fort och länge. Färdkost på bilresan till Varberg på fredagseftermiddagen blev 600 g lösviktsgodis, vilket motsvarar i runda slängar 2400 kcal, dvs en energimängd som räcker nästan hela loppet. Huruvida godis är rätt sätt att fylla depåerna på tvista de lärda, men energidensiteten går det i alla fall inte att klaga på :-)

Formen inför lördagen var lite osäker, då veckan varit rätt lugn träningsmässigt, men kroppen inte svarat 100%igt på passen.
Då det regnat 70 mm i Varberg under veckan så förväntades leriga stigar, så jag valde att köra med mera fäste bak, dvs RocketRon. Just det hjulet har inte gått så långt och det har varit vissa svårigheter att få det att hålla luft (flytande latex i däcket, ej slang), men fredagkvällens testtur visade att luften stannade kvar.

Starten gick i fint väder vid Varbergs fästning kl 11 på lördagmorgonen. Kroppen svarade bra och jag såg både Micke och Mathias långt fram den första, lättåkta milen. Tidigare år har startfältet spruckit upp i första stigningen efter ca 15 km och detta år var inget undantag. Jag satt på rätt ställe och var med, medan Micke och Mathias hamnade i gruppen bakom. Farten var inte mördande, men tillräcklig för att bakomvarande skulle ha svårt att gå ikapp. Wengelin fick en lucka och gruppen jagade.

Med ett par kilometer kvar till Åkulla 1 så fastnade bakväxeln på största drevet bak och ville inte hoppa ner. Det var bara att stanna och rycka i växeln så att den hoppade ner, och se klungan glida ifrån. Därefter var det bara att gasa på för att ansluta, vilket jag och Erik Karlsson (Alingsås) lyckades med lagom till Åkulla. Strax efter Åkulla kom även Värnamos GP-kanon Peter Gustavsson ikapp. Gruppen bestod då av 10 st åkare – Wengelin, Bleckur, Edin, Flockhart, Alexander Blomqvist, Stefan Carlsson, Byhlinder, Gustavsson, Erik Karlsson och så jag.

I en backe efter Åkulla 1 så stack Wengelin iväg tillsammans med Edin. En stund senare så hade gruppen decimerats och Gustavsson, Karlsson och Blomqvist hade försvunnit. I ett lerhål några kilometer före Åkulla 2 så fick Flockhart stopp och det blev en lucka till framförvarande. Inga bekymmer tänkte jag, Flockhart är en högpresterande kille och det här fixar vi att täppa till. Märkligt nog så hade han dåligt tryck, avståndet framåt ökade och när jag höjde farten så släppte han. Efteråt berättade han att han hade problem med ryggen och därför inte kunde prestera, vilket förklarar saken.
Jag lyckades gå ikapp gruppen, men det kostade på.

Efter Åkulla 2 så kom vi ikapp Edin, som fått släppa Wengelin. Bleckur försökte få gruppen att samarbeta och jag försökte dra mitt strå till stacken, men det hade kostat på att gå ikapp, så jag hade svårt att ens hålla hjul.

I nästkommande stigning så drog Bleckur och Edin iväg. Byhlinder fick växelstrul och fick stanna, men kom ikapp mig och Stefan. Därefter var vi bara 3. Stefan försökte uppmuntra till samarbete oss tre emellan. Han och Byhlinder verkade fräscha, medan jag hade en rejäl svacka och hade svårt att hålla hjul. Mitt bidrag till farthållningen var därför i princip obefintligt. Missnöjet var påtagligt och de stötte flera gånger för att bli av med mig. Jag lyckades dock bita mig kvar, även om jag sladdade några meter bakom. Efter en Enervit Gel så började krafterna återvända och jag kunde börja gå med runt. I ett lerhål på ett hygge med 25 km kvar så valde Stefan att hoppa av och springa runt, medan jag körde rakt igenom. Rätt som det var så låg jag först med Stefan på hjul. Vet inte om Byhlinder fick strul, för det blev lucka till honom och avståndet växte. Stefan och jag fick till ett bra samarbete (i mitt tycke), även om han var den starkare och fick dra mer.

Med 20 km kvar märkte jag att det var oroväckande mjukt i bakdäcket. Pyspunka, skit! Jag höll ihop med Stefan några km till, men fick sen släppa. Det gick tungt och jag fick ta det lugnt i kurvorna eftersom däcket kändes väldigt ostabilt.
Här håller man på att göra ett riktigt bra resultat ett långlopp och så börjar cykeln strula, är inte det typiskt… skulle däcket hålla luften hela vägen till mål, stanna och pumpa eller trycka i en slang?
Jag valde att försöka köra vidare. 15 km kvar och kilometerarna gick väldans långsamt, trots att det var grusväg och platt som en pannkaka. Sista 10 km bjuder på en hel del kalasfina stigar, men stig och kurvor var det sista jag ville ha nu. Att krypköra genom kurvorna och hänga på styret för att avlasta bakhjulet är normalt inte den mest tidseffektiva tekniken, men var nu enda möjligheten för att komma i mål. Oron för att ett gäng skulle komma och köra ikapp bakifrån var påtaglig.

Med 3 km kvar började jag bli övertygad om att det skulle gå att ta sig i mål utan att stanna och visst gick det! Kom i mål som mycket nöjd 5a och väldans glad att cykeln höll ihop till mål. Att jag trots strulet inte tappade en enda placeringar var riktigt skönt, särskilt eftersom det är den bästa placeringen jag fått till!

Wengelin vann storstilat då han, trots krasch med motionär på slutet och hjärnskakning, lyckades hålla undan för Bleckur.

Resultat:
1. Matthias Wengelin – Team Kalas
2. Lars Bleckur – Cykloteket Racing Team
3. Fredrik Edin – Cykloteket Racing Team
4. Stefan Carlsson – Kolmårdens MTB
5. Daniel Brengdahl – CK Hymer
6. Mikael Flockhart – Team Powerbar-RSP
7. Oscar Byhlinder – alltomcykel.se/IK Jarl Rättvik
8. Peter Gustavsson – Värnamo CK
9. Erik Karlsson – Alingsås CK

Tyvärr hade mina klubbkompisar Micke och Mathias inte samma tur. Båda punkade och Mathias drog dessutom av kedjan, vilket gjorde att deras placeringar blev långt ifrån deras kapacitet.

Maria kom 2a i D Sport och fick mest valuta för startavgiften då hon var den av oss som kämpade längst. Hon njöt av punchpralinerna i depåerna, synade backen 3 gånger och kom trött, men nöjd med kämparinsatsen, i mål på 5,40.

Final i cupen!

2
Sep

På söndag väntar finalen i cupen, Classique Champagne-Ardenne. ALLT avgörs i EN tävling. De 30 första åkarna får poäng i fallande skala, de 2 lagen som plockar mest poäng vinner DN3 och blir uppflyttade till DN2, om pengar och tillräckligt med kat.1 cyklister kan presenteras. Formen är på G, banan passar mig och loppet avgörs över 168km. Tävlingen går att följas live om man har tid över, start ca 12.00.

http://direct.directvelo.com/live-course/1204/classique-champagne-ardenne-coupe-de-france-dn3.html

För-startlistan, jag kommer hålla lite uppsikt på nummer 41;

http://directvelo.com/actualite/14502-classique-champagne-ardenne-finale-dn3-les-engages.html

Banprofil etc…;

http://ddata.over-blog.com/1/73/46/40/Chalons-Sedan-2011/FINALE-2011-09-04-GUIDE-ROUTE.pdf