Några dagar om året händer det. Idag var en sådan dag.

Redan efter 1.5h började jag känna att detta nog kan bli jobbigt, kul då att veta att jag har 4.5h kvar att uthärda. Kaaalt är det också.

Efter 2h pajade bakskärmen i en utförslöpa med extremt dålig väg. Tur att jag har buntband med mig tänkte jag. Otur att det är så kallt att dom går sönder så fort man böjer dom tänkte jag sekunden senare. Detta kan nog bli ett helvetespass.

2h 5min, nu blev det äckligt kallt.

Efter 4h 20min fimpar jag skrämen i skogen då jag stått ut med ett riktigt oljud i över 2h och ännu tröttare och ännu mer förbannad på dessa väg(g)ar som skakar sönder allt som går att skaka sönder på cykeln fortsätter jag.

5h. Snart hemma, eller inte. Den 12km långa cykelbanan är inte plogad och jag som knappt kan cykla rakt blir ännu gladare av denna syn.

5h 30min. 30 min kvar på passet men jag är hemma. Och jag är nöjd. Och trött.